Hälsoinspiration
Vi vet ofta vad vi behöver göra för att må bra men ibland kan det vara svårt att genomföra det i praktiken och hitta vår "hälsoinspiration". Det kan vara allt ifrån att börja träna, ändra sina kostvanor, skapa en mindre stressad vardag och få en tillvaro med tid för återhämtning.
För att du ska lyckas uppnå ett ökat välmående kan jag vid ditt besök hos mig ge dig tips och råd samt hjälpa dig att tydliggöra dina mål och komma fram till strategier för att du ska kunna genomföra den förändring du önskar.
Har du låg energi, är stressad, lider av mag- och tarmbesvär, sömnsvårigheter, diffus smärta, överkänsligheter eller vet du vet inte vad du ska äta för att må bra? Då kan samtal i kostens tecken vara något för dig.
Som näringsterapeut försöker jag hjälpa människor att uppnå optimal hälsa, inte bara ett tillstånd där bristsjukdomar undviks och välmåendet är någorlunda. Näring är kroppens byggstenar och mycket viktig för hur vi på olika sätt kan hantera vår omgivning och allt vi utsätts för, både fysiskt och mentalt.
Många behandlingar kan förstärkas till att ge bättre resultat genom att samtidigt tillföra extra näring genom en läkande kost.
Maten du äter spelar en mycket viktig roll och när kroppen vant sig av från bedövande, energisänkande, beroende- och inflammationsframkallande livsmedel, kommer både din hälsa och kroppsmedvetenhet att öka. Ju naturligare och renare du äter, desto känsligare blir din kropp och desto tydligare kommer den att signalera till dig vad som är lämpligt och olämpligt. Kroppen får mer kraft och energi till läkning och för att förebygga sjukdomar.
Faktorer som bidrar till sjukdom:
- Kemiska faktorer - Näringsbrister, förgiftningar, vattenbrist
- Ärftliga faktorer - Medfödda orsaker, konstitution
- Fysiska faktorer - Brist på sömn, motion, frisk luft och sol, strålning m.m.
- Skador - Yttre trauman etc
- Mikrobiologiska faktorer - Bakterier, virus, svamp, parasiter, mögel
- Mentala faktorer - Känslomässiga faktorer, stress, trauma, negativ inställning till livet, brist på mål och mening
Vid behov och intresse finns möjligheten att få lite tips samt råd om var du kan läsa mer. Jag har dock valt att främst jobba med praktiska metoder, då detta är det jag brinner mest för. Finns det behov av en mer djupdykning kring näring, kost, örtmedicin etc så har jag ett nätverk av duktiga kollegor jag kan rekommendera 🙂
Salt & vatten - Livsnödvändiga byggstenar i din kropp
Människor har sedan tidernas begynnelse varit medvetna om saltets betydelse för sitt välbefinnande. Saltet ansågs förr som en helande medicin som hjälpte mot alla möjliga sjukdomar. Detta kan delvis stämma in i dagens läge men då handlar det inte om dagens raffinerade salt som endast innehåller natrium, kalium, ibland tillsatt jod och en hel del onödiga tillsatser som till exempel klumpförebyggande medel. Det handlar om det oraffinerade bergs- eller havssaltet med över 80 livsnödvändiga mineraler och spårämnen som våra kroppar är uppbyggda av och som återfanns i den näringstäta vätskan som livet uppstod ur.
Text: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphotos/xura
Sedan gammalt har salt varit en viktig del av människans kost på grund av att det bergänsar bakterietillväxt i många livsmedel. Det konserverar maten genom att det minskar mängden fria vattenmolekyler i maten. Bakterier behöver vatten för att frodas och utan tillräckligt med fritt vatten kan de inte växa i mat som innehåller salt.
Nuförtiden anses det ofta som dåligt för oss människor med salt och en allmän uppfattning är att vi äter för mycket salt och att vi ska stäva efter att minska saltintaget för att undvika folksjukdomar som högt blodtryck, hjärtinfarkt, stroke och njursvikt. Speciellt två studier ligger till grund för dessa saltvarningar. I en lång artikel i New York Times 2 juni 2012 beskrev bestsellerförfattaren Gary Taubes hur forskningen om salt gått till. I början på 1970-talet började man prata om relationen mellan salt och högt blodtryck men det fanns ingen riktig forskning. En studie baserades på att man noterat, att en viss grupp människor som åt mycket lite salt praktiskt taget inte hade något högt blodtryck. Men denna befolkning åt mycket litet av annat också som till exempel socker. Så den studien bevisade ingenting. En annan studie var baserad på djurförsök. Råttor fick massor med salt och fick högt blodtryck, hela 60 gånger mer salt än människor någonsin får i sig. Mängden de fick motsvarande två fulla koppar med salt - per dag! Baserat på dessa två så kallade studier beslutade de amerikanska myndigheterna, USDA och FDA att salt är skadligt vilket spred sig över hela västvärlden.
Kan det vara skillnad på olika sorters salt och hur vi intar det? Precis som att för mycket salt anses vara skadligt gäller detsamma med för lite salt. För lite salt har i en del studier visats orsaka hjärtproblem, vilket studien "Fatal and Nonfatal Outcomes, Incidence of Hypertension, and Blood Pressure Changes in Relation to Urinary Sodium Excretion" publicerad i JAMA visar. Men en uppföljning publicerad 2008 "Sodium Intake and Mortality Follow-Up in the Third National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES III)" visade inget samband mellan varken högt eller lågt saltintag och ökad dödlighet i hjärtsjukdom. Det verkar med andra ord finnas multifaktionella orsaker till att vi dabbas av olika hjärtbesvär vilket stämmer överens med de flesta sjukdomar vi människor drabbas av.
Vid ett redan högt blodtryck så skall man dock vara försiktig med att experimentera med att öka sitt saltintag. Detta på grund av att ett ökat saltintag gör att vätskan hålls kvar i kroppen för att späda ut saltkoncentrationen, vilket gör att blodtrycket höjs temporärt - tills dess att saltet och vattnet utsöndras av njurarna genom urinen.
Salt är livsnödvändigt av flera anledningar. Natrium tillsammans med klorid och kalium hjälper till att hålla en balanserad vätskebalans i kroppen, reglerar blodtrycket och hjärtrytmen. Klorid och natrium hjälper till att reglera blodets syra/basbalans. Klorid hjälper matsmältningen genom att stimulera saltsyraproduktionen. Natrium är också mycket viktigt för upptaget av vitaminer, mineraler och spårämnen. Som nämnts ovan är det oraffinerade saltet bättre precis som det är bättre med oraffinerade produkter över lag. Detta på grund av att mycket av näringen annars försvinner.
Salt anses vara basbildande på grund av sitt mineralinnehåll men även på grund av att salt stimulerar utsöndring av enzymer och bikarbonat som reglerar kroppens ph. Det är olika åsikter om betydelsen av syra/basbalansen i mat och tillskott. Inom konventionell medicin och näringslära/nutrition anses kroppen normalt kunna reglera syra/basbalansen i blodet och därmed i övriga kroppen. Man tittar sålunda enbart på blodets halter och menar att kroppen alltid strävar efter en jämvikt i blodet. Sen hur det ser ut i cellerna hos den enskilde individen är man inte lika intresserad av.
Inom alternativ medicin är man mer fokuserad på hur det förhåller sig på cellnivå. Det finns forskare i USA på Cornell University, som undersökt hur djur reagerar på förändringar i syra/basbalansen i utfodringen av bland annat hundar. De har funnit att djuren fick mer benskörhet och tandlossning vid en mycket proteinrik kost som ger stor mängd syrabildande restprodukter efter förbränningen. Baser måste tas från skelettet för att neutralisera proteinrik kost. Enligt dr. F. Batmanghelidj, författare till boken "Din kropp skriker efter vatten", så kan även salt- och vätskebrist vara orsaker till osteoporos. Detta på grund av att 27 procent av kroppens saltmängd finns i skelettet och 22 procent av benen består av vatten. När det råder brist i kroppen tas nödvändiga ämnen från skelettet.
På 1930 och -40-talet presenterade dr Ragnar Berg syra/basteorin. Han undersökte många livsmedel och fann att i de vävnader, där några försökspersoner hade värk, var pH lägre än i vävnader utan värk. Eftersom dessa undersökningar är så gamla kan den etablerade forskningen inte ta ställning till dessa studier. Det finns studier på människor, som visar att personer som har ett högt intag av kalcium och magnesium har högre bentäthet , vilket stöder syra/basteorin. I en av studierna såg man också att det fanns ett positivt samband mellan högt intag av frukt och grönsaker, viktiga källor för de basbildande mineralerna kalium och magnesium.
Salt kan förhindra och lindra fall av astma, allergi och hösnuva. Det största, äldsta och märkligaste saltsjukhuset är en saltgruva som ligger i Wieliczka, strax utanför Krakow i Polen, vilken idag ingår i UNESCO:s världsarvslista. Här ligger ett sanatorium under saltgruvan där man behandlar patienter som har astma, allergier och lungsjukdomar. Tusentals har blivit hjälpta och sjukhuset hävdar att de flesta som besöker dem tillfrisknar. Själv kan man använda saltet för dessa åkomor med hjälp av en nässkölj, skölja ögonen och inhalera saltvatten. Inhalation kan enkelt göras genom att hälla saltvatten i kokt vatten och andas in ångan morgon och kväll under en handduk.
Diarréer kan medföra stora vätske- och saltförluster. Ett tydligt tecken på detta är mörkare och mindre mängd urin än normalt. Andra allvarliga symtom är muntorrhet, slöhet, insjunkna ögon och feber. Det är viktigt att ersätta vätskeförlusterna genom att dricka rikligt och ofta. Barn löper större risk desto mindre de är. Genom att ge saltvatten kan detta avhjälpas men du kan också blanda till ett vätskeersättningsmedel med 1 tsk oraffinerat salt och 2 msk oraffinerat socker i 1 liter renat och kokt vatten samt eventuellt lite apelsin- eller citronsaft. Vätskan dricks sval och förvaras högst ett dygn i kylskåp.
Bihåleinflammation kan i många fall förebyggas och lindras med hjälp av nässkölj. Detta kan vara bra att veta då man i studier sett att infektionen oftast inte läker bättre med hjälp av antibiotika och/eller kortisonspray. Det är också viktigt att dricka ordentligt med vatten för att tunna ut tjockt slem. Luftfuktare samt att inhalera saltvatten 3-4 gånger per dag kan också hjälpa kroppen att läka ut infektionen.
Enligt boken "Water & Salt - The Essence of Life" av Medicine doktor Barbara Hendel och Peter Ferreira kan man tillverka en egen saltlösning, Sole för bästa upptagningsförmåga av saltets alla mineraler. Enligt dem är saltets mineraler inte tillräckligt finfördelade för att enkelt kunna ta sig in i kroppens celler på grund av att de är fångade i saltets struktur. Genom tillverkning av Sole förändras denna struktur, mineralerna släpps fria och får därmed möjlighet att tränga in i kroppens celler. Detta gör att trots att vi endast behöver små mänder salt och de flesta människor intar lång över rekommenderat intag så kan de ändå lida av saltbrist eftersom att saltet inte kan tillgogogöras av kroppen. Att ofta känna sug efter salt trots intag av adekvata mängder kan vara ett tecken på just detta. En annan konsekvens kan bli ett överskott av natriumklorid vilket i förlängningen leder till ödem. Detta på grund av att cellen skickar ut vätska extracellulärt för att jämna ut överskottet och då leder till uttorkning av cellen som kan skadas och till och med dö.
Om halten av natriumklorid fortfarande är för hög uppstår i ställer återkristallisering via urinsyra som inte kan utsöndras och binds till natriumklorid. Detta kan leda till bildning av nya kristaller som i sin tur sätter sig i ben och leder. Enligt Hendel och Ferreira är detta en bidragande orsak till olika former av reumatism, gikt, njur- och gallstensbesvär.
Saltvatten kan också användas vid olika halsbesvär genom gurgling. Beroende på svårighetsgrad gurglar man flera gånger om dagen. På så sätt fuktas slemhinnorna och bakterier och virus får svårare att få fäste. Andra användningsområden som nämns är att borsta tänderna med saltvatten för att förhindra bildandet av karies och tandsten. Kan vara verksamt mot nagel- och fotsvamp vid regelbundet baddande på utsatta ställen eftersom det ska hjälpa huden att motstå svampangrepp. Saltomslag kring vaderna sägs kunna sänka feber. Fotbad vid pågående infektion kan rekommenderas men bad vid feber bör undvikas. Kan droppas i öronen vid öroninfektioner utan sprucken trumhinna. Saltvattnets förmåga att hjälpa kroppen till läkning anses bli mer effektivt om det används invärtes under tiden man behandlar utvärtes.
Recept saltvattnet Sole:
Ta 1 msk havssalt av god kvalité i 1 dl vatten och låt stå i cirka 6 timmar. Detta blir en lösning på 26 procent. Grundregeln för lösningen är att vattnet ska bli mättat, alltså att några saltkorn ligger kvar på bottnen utan att lösas upp i vattnet.
Man tar ca 1 tsk av den 26-procentiga saltlösningen och blandar med ett stort glas rent vatten. Drick på tom mage direkt på morgonen. Då aktiveras peristaltiken och i sin tur även matsmältningen och ämnesomsättningen inom endast några minuter.
För inhalation är måtten ungefär 2 tsk Sole per 1 liter vatten. Nässkölj görs genom att värma upp 5 dl kranvatten och röra i 1 tsk oraffinerat salt tills det är löst. Vattnet har nu samma salthalt som kroppen (0,9 procent) och kallas därför fysiologiskt saltvatten. Ett ungefärligt recept där man istället använde Sole är att blanda ½-1 tsk av lösningen i 2 dl vatten. Detta blir en 1-procentig lösning och kan användas till både näsa och ögon. En liten sprayflaska med denna lösning kan vara ett effektivt sätt att på ett enkelt vis fukta slemhinnorna samt frigöra slem under dagar då man är täppt. Kan också användas dagligen under pollensäsongen samt i förebyggande syfte under influensatider.
Saltet kommer att ge kroppen nödvändigt material för rening och återuppbyggnad. Till att börja med kan man få en utrensande effekt av saltet och vattnet i form av diarré. Det är dock ett positivt tecken på att tarmen håller på att städas ur men dosen kan minskas till dess att kroppen vant sig. Saltlösningen hjälper enligt Hendel och Ferreira till med att spola ut tungmetaller ur kroppen och har förmåga att avkalka kärlen. Den höjer också halten av magsyra och ökar produktionstakten av denna samt stimulerar peristaltiken i tarmarna. En korrekt tillblandad saltlösning är inte farlig för personer med högt blodtryck, till skillnad från vanligt bordssalt. Personer med lågt blodtryck sägs bli lika hjälpta. Kännetecknande för saltlösningen är dess förmåga att återställa saltbalansen i kroppen. Förutom salt så är vatten ett absolut måste för att bibehålla god hälsa och läka kroppen vid olika sjukdomstillstånd.
Enligt boken "Din kropp skriker efter vatten" så är det optimalt att dricka 0,33 liter vatten per 10 kg kroppsvikt samt ett kryddmått havssalt per liter vatten. Brist på vatten kan leda till mag- och tarmbesvär, olika smärttillstånd, psykisk ohälsa, viktproblematik, högt blodtryck, ödem, svullnader, astma och allergier för att nämna något.
- Vatten fuktar slemhinnorna vilket minskar kroppens histaminutsöndring
- Vatten är delaktig i kroppens förbränningsprocess
- Vatten behövs för transport av signalsubstanserna
- Vatten är en beståndsdel i blodet
- Vatten behövs för att utrensningsorganen ska fungera optimalt
Behovet av vatten ökar vid exempelvis varmt eller kallt väder, ökad kroppsaktivitet, graviditet och amning, influensa eller om du dricker vätskedrivande drycker som kaffe, te, alkohol eller läsk.
Tecken på begynnande uttorkning kan vara:
- Magsmärtor
- Huvudvärk
- Allergiska symtom
- Trötthet
- Koncentrationssvårigheter
- Vätskan hålls kvar i kroppen
- Ledsmärtor
- Mörk urin (vid tillräckligt vattenintag blir urinen ljus under dagen)
Ingen annan dryck kan ersätta vatten!
Börja dagen med ett glas vatten eventuellt med tillsatt Sole och drick det mesta mellan måltiderna och mindre vid själva måltiden. Om du vill smaksätta vattnet använd färska örter, bär, citron (basbildande) eller till exempel riven ingefära.
Text: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphotos/xura
Naturläkemedel
"Medicinkonsten består av att lugna patienten medan naturen botar sjukdomen"
Beskrivning av naturläkaren Raimo Heino, ur Nya Naturläkarboken:
Människan och naturläkekonsten hör ihop sedan årtusenden. Under generationer har erfarenheterna resulterat i olika behandlingsmetoder, som hjälper kroppen att bibehålla hälsan eller återställer den när den när kroppen drabbats av en sjukdom.
Dagens behandlingsmetoder inom naturläkekonsten är främst inriktade på att stödja kroppens läkande funktioner eller att hjälpa sådana organ som inte riktigt klarar av sin funktion längre. Bland dessa behandlingsmetoder kan nämnas örtmedicin (fytoterapi), homeopati, vitaminer, diet, fasta, omslag och inpackningar, olika former av massage, akupunktur, chiropraktik, badkurer, motion samt luft- och solbad.
Men det är inte enbart användningen av dessa behandlingsmetoder som kännetecknar naturläkekonsten. Det krävs mera. Syftet spelar också en avgörande roll. Det gäller att bedöma och utvärdera subjektiva symtom och objektiva fynd hos den sjuke. Sedan får man använda en eller flera behandlingsmetoder som var för sig eller tillsammans förstärker och stödjer funktioner och reaktioner i kroppen för att återställa hälsan så gott det går eller i andra fall förebygga sjukdom.
I en behandling kan man använda naturläkekonsten "skolmedicinskt" dvs. på det konventionella sätt som lärs ut på de medicinska fackulteterna. Exempel på detta är när man försöker lindra huvudvärk enbart genom en huvudvärkstablett om orsaken beror på en kronisk tästäppa eller att man försöker lindra reumatiska ledbesvär bara genom akupunktur om orsaken ligger i återkommande förkylningar. Detta är felaktigt från naturmedicinsk synpunkt, eftersom sjukdomssymtomen härigenom undertrycks mer eller mindre tillfälligt i kroppen. Förr eller senare bryter dock sjukdomen ut på nytt - det kan ta några dagar eller kanske ett tiotal år - och då ofta mycket besvärligare och därmed svårare att behandla. Resultatet kan till och med bli ett kroniskt lidande. Detta kroniska tillstånd kan vara så svårartat att det inte går att kurera.
Tyvärr verkar det som om de symtomdämpande metoderna dominerar inom dagens skolmedicin. dessa behandlingar ger ju en till synes snabb lindring av symtomen genom sin anti-verkan, alltså genom sina antipyretiska (febernedsättande) och antiflogistiska (inflammationshämmande) egenskaper, vilka släcker reaktioner som ingår i det naturliga försvaret i kroppen mot det som hotar hälsan eller jämvikten. de här "antimedicinerna" bör sättas in först då de normalt läkande reaktionerna spårar ur och blir aggressiva och därmed gör mer skada än nytta. Så kan vara fallet med exempelvis hög feber och allvarligare allergiska besvär. I sådana fall kan den skolmedicinska behandlingen vara livräddande.
Enligt min mening är det aldrig en fråga om antingen naturmedicin eller skolmedicin. Människan behöver båda dessa medicinska hjälpmedel som komplement till varandra för att må så väl som möjligt när hälsan hotas.
En av de första buden inom naturläkekonsten och skolmedicinen säger att man inte ska ge en behandling som skadar patienten. Det finns många sjukdomar som man inte kan bota med hjälp av naturläkekonsten, möjligen lindra något. Men detta får inte ske på bekostnad av att kroppens andra funktioner blir sämre eller att patienten avstår från skolmedicinsk behandling som skulle hjälpt bättre. Onekligen finns det inom skolmedicinen mycket gott som är till nytta för mänskligheten, t.ex. akutvården, kirurgin och olika diagnostiska hjälpmedel.
Vad jag vänder mig emot hos vanliga läkare och den offentliga sjukvården är den ofta opersonliga och oengagerade behandling med symtomdämpande åtgärder som längre fram i värsta fall leder till kroniska skador hos patienten. Detta resultat av den vanliga sjukvårdens insatser är så utbrett att det till och med fått en egen beteckning, nämligen iatrogena sjukdomar (dvs. av läkarens behandling/ordination förorsakad sjukdom). Det finns uppgifter som pekar på att omkring 30 procent av de kroniskt sjuka lider av iatrogena sjukdomar, dvs. förorsakade av själva den skolmedicinska behandlingen.
Skolmedicinen vilar mera på kortsiktiga iakttagelser av hur syntetiska läkemedel verkar på försöksdjur och därefter människor. Givetvis har det varit nödvändigt att studera medicinernas verkan på djur för att inte människor ska komma till skada av de nya läkemedlen innan man hunnit upptäcka dess biverkningar. Erfarenheterna av dessa insatta mediciner är samlade under kortare tid, varför man inte sällan, trots djurförsöksstudier, missar biverkningar som uppträder först efter många års användning. Många läkemedel som fanns för ett tiotal år sedan är också borta ur marknaden beroende på att de givit biverkningar som man från början inte räknat med. Man ska absolut inte tro att dagens mediciner är helt säkra - om ett tiotal år är säkerligen många av dem bortplockade från hyllorna. Naturmedicinen vilar i betydligt mindre utsträckning på kliniska studier under kortare tid. I stället baserar den sig ofta på erfarenheter vunna under tusentals år. Metoder som håller måttet efter att ha använts under många generationer talar för att behandlingen har en oskadlig verkan och att den fungerar med avsedd effekt på den sjuke.
Om den som är renodlat negativ till naturläkekonsten skulle granska skolmedicinens baksida närmare, så är jag säker på att den personen inte lika enkelt skulle avfärda naturläkekonsten som ett alternativ till dagens vanliga sjukvård. Och naturligtvis är jag i högsta grad medveten om att allt som marknadsförs under begreppet "naturmedicin" inte är naturläkekonst.
Att många traditionella skolmedicinare har en negativ inställning till naturläkekonsten kan vara lätt att begripa, då de varken har praktisk eller teoretisk kunskap i ämnet. Däremot kan inte en läkare, politiker eller annan person utan utbildning eller praktisk erfarenhet i naturläkekonst vara kompetent att bedömma dess berättigande. Den negativa kritiken är ofta mera känsloladdad än sakligt underbyggd.
För den sjuke måste det idag vara en rättighet att få naturmedicinsk vård. Nu blir många sjuka människor påtvingade skolmedicinsk behandling för att de inte ska bli fråntagna sina sociala rättigheter.
Anledningen till att jag valt att referera till detta stycke är att jag känner att det stämmer väl överens med min uppfattning om vad naturläkekonsten är.